Viktor Kasparsson

Detta är inte något för barn eller den kräsmagade. Dennis Gustafsson serieroman om privatdetektiven Viktor Kasparsson är brutalt hemska, ångestfullt burleska och skräckfyllt obegripliga värdiga Lovecraft. Detta är Lovecraft. Men i Sverige. I svenska samhällen. I svensk lands- och glesbygd. Över svenska skogar och fält.

Ok, det är inte Lovecraft fullt ut. Även om mycket påminner om Lovecrafts bestiarium så är detta något annat. Men lika hemskt. Kryddat med gammal hederlig ockult tro och en kristendom som kämpar mot olika mörker. En hel del av den onda bråda döden rår dock Kasparsson på med vanligt hederligt krut och stål. Trots allt.

Viktor Kasparsson dras successivt in i besynnerliga historier där andras liv slutar i galenskap eller död, och där han själv med olika delar tur och skicklighet löser mysterier eller i alla fall överlever dom. I totalt sex välberättad album, varav jag har nummer 1-5 men inte nummer 0, skildras fyra längre berättelser och några noveller. 

Det vore mig främmande att inte påstå att en såpass välberättad historia som denna inte tillhör litteratur värdig svensk grundskola. I sin roll som detektiv är Kasparsson särskilt skicklig att bl.a. kritiskt granska både händelseförlopp och enskilda platser. Jag känner mig hugad att överlämna åt läsaren att finna på hur föreställningar om det övernaturliga eller åtminstone svårförklarliga liksom tekniken vid brottsplatsundersökningar och vittnesmål kan inlemmas i läroplaner för både grund- och gymnasieskola.

Detta är bra litteratur. I sin egen rätt. För skolarbetet. Eller varför inte som insteg till rollspelet Kutulu?

Claes

Röde Baronen — första delen …

I ”Jaktpiloten” börjar Veys och Puerta sin trilogi baserad på Manfred von Richthofen. Det är en skickligt berättad historia. Teckningar och text är väl avvägda. Delar av boken är filmiska. Ögonen leds elegant genom scener, sekvenser och förlopp. Tillåter jag mig att stanna upp finns en detaljrikedom värd beundran.


Det är en grym historia. Eller snarare. Det är en historia om grymhet. Emellanåt med stråk av paradoxal (med-) mänsklighet. Men civilisationens och medmänsklighetens fernissa är tunn. Grymheten utgör klangbotten och genom boken ekar brutalt våld och det skvätter blod. Det är en krigets rational som skildras.


Jag inbillar mig att boken håller måttet som litteratur i flera av grundskolans ämnen. T.ex. i årskurs 4-6 och ämnet teknik där läroplanen omfattar hur tekniska system i samhället förändrats över tid jämte orsaker till detta (jag tänker då närmast på flyget, men även övriga vapensystem som såg dagens ljus i höjd med kriget). I snarlik anda ska eleverna i samma ämne i årskurs 7-9 kunna något om samband mellan teknisk utveckling och vetenskapliga framsteg, samt något om hur kulturella föreställningar om teknik påverkar kvinnors och mäns yrkesval och teknikanvändning. Utan att förlora mig alltför mycket i detta senare, så ger boken briljanta insteg till att blicka både bakåt till bl.a. Leonardo da Vinci och framåt till bl.a. de ryska natthäxorna som i nästa krig flög gamla plan från första världskriget mot en tekniskt överlägsen fiende i det andra världskriget. Den hugade kanske t.o.m. kan koppla på den samtida fröke Friman eller varför inte Wonder Woman.


Oaktat pedagogiska eller andra ambitioner, så är boken läsvärd i sin egen rätt också.

Serieromanen om den Röde Baronen ges ut av Cobolt förlag och finns att köpa hos bl.a. Adlibris och Bokus.

Claes

Prinsessa med svärd — hjälten Amaltea

”Amaltea är en prinsessa i en värld där drottningarna styr och magi är makt. Hon får i uppdrag av sin mor att rädda en prins och gifta sig med honom för att ärva hans mors halva drottningdöme. Men när hon väl räddar prinsen visar det sig att han inte alls är lika medgörlig som hon tänkt sig. Han har en egen vilja, och vill bli behandlad med respekt!

Sword Princess Amaltea är en fartfylld äventyrsserie i en färgstark fantasyvärld där könsrollerna är ombytta. Fagra värdshuspojkar och väna prinsar i torn vaktade av drakar kontrasteras mot kvinnliga riddare och brutala banditbrudar. Med mycket humor och action tas vi med på ett äventyr som är både omskakande och nyskapande.” 

Så presenteras den svenska mangan om Amaltea hos Science fictionbokhandeln (länk). Nu blir det ett rollspel illustrerat av seriens skapare Natalia Batista (som även tecknat bl.a. ”mjau!”) och skrivet av Tomas Arfert (som skrivit bl.a. rollspelen ”Fantasy!”, ”Saga”, ”Parallell Worlds”, och ”Svenska kulter”). 

Foto från SagaGames sida på Facebook (länk):


Du hittar SagaGames och deras spel här.

Mangan om Amaltea går att köpa från flera boklådor och direkt från Nosebleed studios hemsida (länk). Just nu är priset nedsatt på de första tre albumen om Amaltea (länk).

Claes

Jag är en tjej, huvudrollen är min och hjälten är jag!

Imorse pratade jag och Hilda om berättelser, böcker och händelser där hjälten är flicka eller kvinna. Någonstans hade pratet sin take off i att dom pratar om rymden i skolan och att Kim Anderssons kickstartade serieroman Astrid ligger här hemma. Även om det är annorlunda och bättre än när jag var liten, så är det vare sig självklart eller enkelt att hitta berättelser ur saga, myt, legend eller verklighet där flickan eller kvinnan har huvudrollen och är hjälten. I synnerhet inte om berättelsen fokuserar dådkraft, teknik, vapen och ond bråd död. 


Jag har precis börjat läsa Cobolt förlags tecknade album Angel Wings om de kvinnliga transportpiloterna i andra världskrigets Sydostasien. Idén var att finna skelett, kött och blod för mina barn inför spelet Night Witches. Serien är vältecknad, men omslagets pinupliknande bild av en av de kvinnliga piloterna är lika tveeggad som Sykes-Fairbairns dolk. Å den ena sidan en sexualisering som blir onödigt fånig, å den andra sidan en tidstypisk blinkning till historien och inte minst dåtida ideal och de många pinuppor som målades på flygplanen. Spelet Night Witches får luft under sina vingar utifrån den brutala verkliga historien om den sovjetiska krigsmaktens enda helt kvinnliga flygförband, 558:e nattbombregementetet aka ”natthäxorna” (1941-1945). Både sexualiseringen och det brutala våldet behöver hanteras. Men det är glasklara berättelser med kvinnliga huvudrollsinnehavare och hjältar. 


Vi har annars ganska gott om spel som endera är könsneutrala eller där det är givet och tydligt att flickor och kvinnor kan äga huvudroller och vara hjältar. Eller, som med Western, där verklighetens orättvisor i föreställningar, språk, lag och handling kan göras tydligt, utmanas och revolteras mot. I Mouse Guard ägs makten av matriarken Gwendolyn och patrullerna i gardet är heterogena avseende både kön och ålder. I både Hjältarnas tid och Spelet om Morwhayle, bara för att nämna två konkreta exempel, ges kvinnliga huvudrollsinnehavare och hjältar en självklar plats. Bubblegumshoe och Tales From the Loop är två andra exempel där både pojkar och flickor är huvudpersoner och hjältar.


Utan att rälsa äventyren alltför mycket, men ändå hjälpa till med en struktur och olika handlingsalternativ, så försöker jag att utstuderat läsa, bläddra, se, lyssna och prata olika berättelser, böcker och filmer med barnen, där flickor och kvinnor är huvudpersoner och hjältar. Det är inte alltid helt enkelt att hitta berättelser som inspirerar till det slags galleri av personer och situationer som rollspelet hanterar. Självklart går det att bända, bryta och blanda på egen hand både i berättelser och spel, men ändå — ibland fungerar det inte med att bara stryka över ”Adam” och skriva dit ”Eva” istället. Några insteg där flickor och kvinnor är huvudpersoner och hjältar av genuin och egen kraft är fantasyberättelsen ”Isdraken”, superhjälteberättelserna i ”13 svarta sagor om superhjältar” och ”Superkrafter på gott och ont”, och i den teknade science fiction-romanen ”Astrid”. Ofotograferat så står hemma i bokhyllan också den postapokalyptiska trilogin om flickan Wondla.


Tre exempel på fackböcker som placerar flickor och kvinnor i huvudrollen eller som i ett fall extrapolerar den kvinnliga superhjälten i några essäer, är böckerna om flickornas historia i olika delar av världen och ”The Supergirls”. Jag har använt böckerna både som inspiration i sin egen rätt och i arbete där en behandlings- eller läroplan ska mötas upp. 

Hilda sa en gång när vi pratade om att göra ett Harry Potter-inspirerat rollspelsäventyr att: ”Jag är tjej, huvudrollen är min och hjälten är jag”. Det fick bli både rubrik och avslut i denna textsatta reflektion.

Claes

Inspiration — Den långa flykten på Netflix

Det finns många insteg till rollspel med barn (och vuxna). Böcker, filmer och tv-serier i gemen i all ära, men somliga karaktärer, miljöer och äventyr eller berättelser kittlar och inspirerar mer än andra. Tolkiens epos om ringen liksom Lucas epos om krig bland stjärnorna kittlar många och bjuder på både enskildheter och storheter för egna äventyr. I några av oss kittlar Richard Adams bok ”Watership down” eller ”Den långa flykten” på snarlikt vis. Boken gavs ut 1972 och har omarbetats till tecknad film 1978 och en tecknad tv-serie 1999. Nu kommer ännu en utgåva på Netflix.

Några spelsystem som kan fånga eller extrapolera känslan i Den långa flykten kan vara ”Tassar & Morrhår”, ”MouseGuard”, ”The Warren” och ”Tales from the Wood” (som ingår i samlingen ”Kids & Critters”). 

Andra smådjursberättelser som kan bjuda på insteg till äventyr är till exempel David Petersens tecknade romansvit om musgardet, Jill Barklems böcker om mössen på Björnbärsstigen (på engelska Brambly Hedge), Kenneth Grahames klassiker ”Det susar i säven”, Brian Jacques svit om klostret Redwall och den hårt avskalade actionstoryn ”The Builders” av Daniel Polansky. 

Ytterligare 14 sagor, myter och legender där känd fantasy eller science-fiction går från bok till film under 2017 finns här.

Claes

Att klippa och klistra ihop en gemensam berättelse

Det finns många sätt att leka med bilder, ord och berättelser. Här är en variant på rollspel som jag hittade i boken ”365 tv-fria aktiviteter för dig och ditt barn” som jag köpte på bokrea för sisådär tjugo årsedan:


Bennett, S., och R. (1984). ”365 tv-fria aktiviteter för dig och ditt barn”. Forum: Stockholm.

Monster, barn och Achtung! Cthulhu

Idag är jag hemma med sjuka barn och vi har tittat på filmen om fröken Peregrines hem för besynnerliga barn. Det var ett tag sedan jag läste böckerna. Barnen gillade filmen (intalar jag mig). Tim Burton har gjort ett bra arbete. 

Jag har funderat lite på olika sätt att introducera barnen till Lovecrafts värld och variationer på klassikern Call of Cthulhu. Filmen om de besynnerliga barnen och de lovecraftianska monstren blir ett fint insteg. Med nedbantade Achtung! Cthulhu Fate-regler kan det bli bra. Mindre regler, bibehållen nerv och mer av berättelse.

Claes

Rymdäventyr

Hilda läser om rymden i skolan, så då är det läge att bläddra i både Tintins resa tur och retur till månen och ffa i Cobolts nyutgåva av Linda & Valentin för att bygga rymdäventyr. Fate får lov att vara systemet — det grundar för både berättarglädje och action med nerv.

Claes

En början: Rollek och -spel med småbarn

Jag har spelat rollspel med My och Hilda sedan de var 4 respektive 6 år gamla. 

Från början var det en hel del genvägar. Mer av rollekar och gemensamt berättande och mindre av regler. Jag köpte bl.a. Äventyr, Tassar & Morrhår och några amerikansk pdf-varianter för att närma mig rollspel, men gick över till att använda gamla DoD och Expert mycket sparsamt.

Vi skrev/ritade enkla förmågor på blanka spelkort som karaktärsblad, använde T20 för testa om en lyckades och blandade tärningar för skadeutfall. Vi bläddrade i olika sagoböcker och kikade på gudar, monster och vidunder från alla världens sagor, myter och legender, använde diverse leksaksfigurer, byggde Lego-modeller och ritade kartor på whiteboardfilm och spelade på. lbland mer lek än spel. Alltid mer roligt än regler. 

Nyfikenheten väcktes, blev till en gnista och glöd som sedan gått att blåsa på till en flamma och hålla liv i med diverse rollspel. En favorit har varit att utifrån t.ex. seriealbum bygga äventyr med Fate som motor och system, där de tecknade serierna om Yakari, Lucky Luke och Linda och Valentin är bra exempel. 

Claes

… ett skelett tar form!

Nu har vi börjat skissa på ett menysystem, plitat ner rubriker och fyllt på med några texter och länkar på hemsidan. 

Hilda hade en idé om att vi skulle hjälpa andra som vill spela rollspel, så vi kommer att försöka oss på att skriva en liten rollspelsskola. Vi får se om det blir ett antal statiska sidor eller en dynamiskt berättad blogg.

På Facebook har vi skapat sidan ”metaphor.nu”.

Hemma på kammaren har vi gjort några provinspelningar och just nu experimenterar vi med två-tre olika program för att hantera, redigera och exportera ljudet i ett bra format.

Claes

PS. Vi tror att Hildas lillasyster My kommer att ansluta som permanent medlem i vår lilla spelgrupp. Förhandlingar pågår. DS.