Briljanta bearbetningar av Wells klassiker som glädjer både små och stora bokslukare. Per Demervall har ju tagit sig an den svenska ikonen Strindbergs ”Röda Rummet” (liksom den snygga parafraseringen ”Döda rummet” med kollegan Ola Skogäng) och tillsammans med Hegas har Demervall bearbetat några klassiker ur vår science fiction-kanon med H. G. Wells Världarnas krig, Tidsmaskinen, Den osynlige mannen, och Doktor Moreaus ö.
Demervall har tagit emot Adamsson-statyetten för sin skicklighet som serietecknare, men i den här sviten visar han prov på färdigheten att både skriva och teckna på ett sätt som varvar den vanliga romanen med det tecknade serien. Sammanhängande stycken text varvas med både enstaka bilder och tecknade passager. Det är strömlinjeformat och snyggt, både text och bild bär berättelsen framåt.
Jag har en förkärlek för de tecknade serier som många associerar med Belgien under kriget och åren efteråt, och de skolor som kom att präglas av t.ex. Hergé med Tintin och Franquin med Spirou. Båda är färgglada och i synnerhet den senare kännetecknas av en oerhörd dynamik i bilderna. Samtidigt kan jag uppskatta det svartvita formatet, t.ex. i berättelserna om Modesty Blaise och Fantomen. Demervalls stil i de här fyra titlarna fångar mig och fascinerar genom att ligga väl avvägt inom de här stilarna. Här finns detaljrikedomen från Tintin, här finns drag av action från Spirou och här finns allvaret i det svartvita från Modesty och Fantomen.
”Världarnas krig” handlar om en invasion från yttre rymden, ett totalt krig, och jag tycker inte det är länges sedan Spielberg gjorde en film med Cruise efter boken. Boken kom 1898 och mina barn tycker nog filmen med Cruise kom ungefär samtidigt.
”Den osynlige mannen” gavs ut strax innan ”Världarnas krig” och det är en ganska tragisk berättelse – även om jag inte kan låta bli att associera till en komedi jag skrattade åt som yngre med Chevy Chase i huvudrollen. Berättelsen avslutas med en spännande cliffhanger som borde kunna användas för att skriva en uppföljare, t.ex. för ett skrivhungrigt barn i något hem eller kanske en elev i en skola.
”Tidsmaskinen” gavs ut 1895 och kan vara den första regelrätta science fiction-berättelsen om tdisresor. Det är en bok som sätter fingret på vetenskaplig etik och moral. Efter att vi sett ”Stranger things” med barnen och kompletterat med ”Back to the Future” så har jag introducerat ”Tidsmaskinen” till vår 9-åring som funderar på att bli bagare eller forska om tiden.
”Doktor Moreaus ö” placerar likt ”Tidsmaskinen” vetenskapens etik och moral under luppen. Får man verkligen göra vad som helst i vetenskapens namn? En fråga som fortsätter att vara aktuell i skuggan av genteknisk forskning liksom för oss alla i skuggan av klimatet och hur vi hanterar vår planet i ett stort och ogästvänligt universum. I boken experimenterar forskaren Prendick på djur som han gör människoliknande. Det går så klart åt skogen.
Hela sviten ges fem svarta reservoarpennor av fem möjliga.
🖋🖋🖋🖋🖋
Böckerna är utgivna av Hegas och finns bl.a. hos Bokus och Adlibris.
Claes