En åttaårig flickas dröm. Robotar. Mutant År Noll.

Söndag kväll.

Pappa, jag drömmer om att vara en robot eller en maskin nästa gång vi spelar ett sagospel eller vad det heter. Så säger min åttaåriga dotter.

Självklart. Så säger jag.

Jag ska med vara en robot. Med raketer som IronMan och en skjutare och som är snäll som poliser och räddar dom som behöver hjälp. Så säger min fyraårige son.

Vi ska spela Maskinarium. Det är som i Paradisdalen men lite annorlunda. Det är samma värld som gått under. Men istället för djur som kan prata så är ni robotar som kan tänka och känna. Ni bor i en dold fabriksstad som heter Helium där ingen människa synts till och det berättas om ett krig uppe på ytan. Ungefär så. Så säger jag till mina barn.

Efter ett längre ofrivilligt uppehåll där mängder av aktiviter jag trivs med och tycker om att göra har fått stå tillbaka så har ett försiktigt återtag börjat. Jag läser igen. Jag skriver igen. Jag ritar igen. Jag har varit till skogs med min flock. Jag spelleder mina valpar. Jag skyller allt tråkigt, all trötthet och allt lidande på jobbet.

Ikväll byggde vi karaktärer för att spela Fria Ligans rollspel Maskinarium som är en fristående expansion till Mutant År Noll. Inledningsvis pratade vi om robotar, maskiner och artificiell intelligens i största allmänhet. Därefter skapade vi några karaktärer, såsom en protokollförare, en säkerhetsrobot och en skrotrobot. Vid sidan av samlade jag ihop några uppslag på spelledarrobotar. Därefter pratade vi om undergången, världen som den kanske var på ytan och robotkollektivet Helium under ytan. Avslutningsvis pratade vi om olika robotar vi känner till, mest om Dalekar och robotar i Wall•E, Star Trek och Star Wars, och så såg vi filmen 9 (som finns här på IMDB och här på Wikipedia). Det är grundat för ett spännande äventyr.

En bra kväll.

Claes