Läst: Nosebleed studio reser i den svenska historien

Stilrent. Snyggt. Studiematerial. Mangastudion Nosebleed har skapat en tight liten antologi med tre nedslag i svensk historia. 1600-talets häxprocesser. 1800-talets utvandring. 1940-talets finska krigsbarn. Det är tre mycket olika berättelser. Samtliga kan användas som avstamp för arbete i skolan, vare sig det gäller innehållet (t.ex. historia) eller formen (t.ex. den grafiska essän).

Joakim Wallers berättelse, Häxan, leker med rumtiden. Två driftiga tjejer, en i dåtid och en i nutid, möts och gör gemensam sak mot rykten och oförätter. Berättelsen är kortfattad och kanske t.o.m. kryptisk — dess absoluta styrka är illustrationerna som blåser liv i berättelsens actionfyllda sekvenser.

Natalia Batistas lilla Adjö till Sverige, är en värdig vinkning till Mobergs utvandrarsvit och Lindgrens skildringar av liv och vardag i bondens Sverige. Det krävs ingen ansträngning för att Ulvaeus och Anderssons melodier och texter till Kristina i Duvemåla plötsligt ska ta plats i bakhuvudet. Det är naket och ödesmättat, med en aldrig så lite men stark krydda hopp och drömmar. Kanske lever historien sitt eget liv för att ett fåtal lyckats berätta den så skickligt tidigare, men jag uppfattar att Batista helt i sin egen rätt skapar ett litet epos. Berättelsen är värd att berättas, om familjen i skuggan av nöd, om flickan som tvingas till ett liv hon inte önskar, och om hoppet som väcks om Amerika. Illustrationerna är suveräna och jag vet inte men anar ett gediget research. Vardag, natur, bebyggelse, mänskligt drama och naturkrafter skildras i text och teckning på ett filmiskt sätt.

Magnolia Winroths skildring av de finska krigsbarnen i skuggan av det andra världskriget är personlig — det är mormoderns berättelse som är iscensatt. Det är en förrädiskt enkel liten historia om två syskon och en hund, utlämnade och på färd mot ett ovisst Sverige. Magnolia skriver i ett förord till sin berättelse att det mormors, men med en liten twist. Det är inte helt enkelt avgöra vari twisten består. Det är en ödesmättad liten berättelse med ett vackert och hoppfullt slut.

Jag har läst boken för mitt eget höga nöjes skull, men har lagt den så att min svårflörtade dotter Hilda ska kunna greppa den (annars är nu standardsvaret nej, på sådana här förslag, medan rummet fylls av böcker, önskelistor består av Lego och böcker omlott, och vårt Storytell-konto varje så gott som varje kväll bär spår av nya titlar). Jag tänker att denna kommer att passa nioåringen som hand i handske.

Du hittar Nosebleed studios bok om resorna i svensk historia hos studion direkt (här) eller t.ex. Adlibris eller Bokus.

Claes

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *