Jag har gjort två test av Reformator. Detta är det roligaste. Eller mest absurt häpnadsväckande. Peder Swart hade inte kunnat göra det bättre. Den sköna prinsessan Belle, Marienette (även känd som superhjälten Nyckelpigan) och Bruce (även känd som superhjälten Batman) har tillfångatagits av knektar med oklar lojalitet i nådens år 1520. De anklagas för allt från lurendrejeri och ficktjuveri till mord och förräderi. Galgen och väntar. Så dyker biskop Gregersson upp och enrollerar hjältarna i vad som kommer att utvecklas till Svea rikes och nationens födelse.
Detta är en skröna som är hart när omöjlig att återberätta trovärdigt i text. Detta äventyr har sagans, legendens och mytens alla karaktäristika. Den som inte själv var med eller såg eller hörde detta är sannolikt dömd till klentroget tvivel.
De tre hjältarna färdas relativt problemfritt till Lübeck för att hämta ett skrin till biskopen. Relativt problemfritt eftersom de tre hjältarna finner en del krux att lösa, folk att hjälpa och dåd att utföra. Ett vilsegånget barn, hönor som hotas av en räv och en utsvulten varg är några av de friktioner hjältarna hanterar på vägen. Väl i Lübeck får de fatt på skrinet med nyckel och så går färden med en av Hansans koggar mot Kalmar. Innan avfärd hinner dock sällskapet bl.a. reta upp biskopen Trolle och vinna en tiggarflickas hjärta och lojalitet. Utanför Kalmar segrar hjältarna i örlog mot Sören Norby och träffar sedan Anna Bielke (Natt och Dag) på Kalmar slott. Här får hjältarna nys om den unge hetsporren Gösta och dras in i maktkampen mot Kristian Tyrann. Färden går oändligt omständligt med otaliga absurda hjältedåd mot Stockholm, bland annat uppfinner hjältarna en cykel av oklar anledning och Batman demonterar sig själv ned i ett rymdskepp för att lura några knektar som låter sig överrumplas av Nyckelpigans kampsportsexpertis.
I Stockholm har Kristian Tyrann låtit kröna sig till kung. Ännu är det bara ett fåtal som anar det tyranniska. Våra hjältar finner inte Gregersson men har ett brev från Anna till Sten Sture den yngres änka Kristina Gyllenstierna. Belle och Marinette håller sånär på att förgås av vördnad och beundran inför denna kvinna. Bruce låter sig inte bekomma (han är bitter över att inte fått använda änterhake och annat för att komma in). Hemligheter och underrättelser utbyts. Men ändå annat ingen vad som komma skall. Kristina går till den nye kungens fest.
Under kvällen på värdshuset möter sällskapet biskoparna Brask och Trolle. Det håller på att gå illa men tack vare intelligens, sinnesnärvaro och charm, så hanterar hjältarna mötet med livet i behåll. Dagen därpå bevittnar Belle, Marinette och Bruce de avrättningar som går till historien som Stockholms blodbad och de hinner se nästan 80 av dåtidens kändisar halshuggas. Biskop Trolle får syn på den besynnerliga gruppen och det är med andan i halsgropen och tur med tärningarna som hjältarna flyr genom Stockholms gator och gränder så att blodet stänker om fötterna — med danska knektar i hasorna. De räddas av Olof Petersson, som vi idag känner som Mäster Olof eller Olaus Petri.
Här uppstår ett visst tumult i spelgruppen, när det blir känt att det norr om Mora finns en mörk skog med monster som hotar hjältarnas vän Flint. Av en slump behöver Mäster Olof hjälp med bud till Rättvik. Hjältarna ger sig av norrut. I vanlig ordning är blir det inte någon enkel färd. Några stråtrövare nedkämpas, ett annat rövargäng blir vänner, en bondmora får hjälp med en kviga som ska kalva, och ett vilsegånget barn räddas från en varg, och vargen räddas senare från en sax. Hjältarna får nya bundsförvanter på vägen och ett svärd. Enligt någon besitter svärdet magisk kraft enligt en annan är det fullständigt overkligt och vidskepligt. Några gudar träder ned träter sinsemellan och försöker övertyga sällskapet om sin lära och Batman flyger en sväng i ett rymdskepp.
I trakterna av Rättvik, Mora och Sälen reder Belle ut en hel del problem. Bland annat finner de på Gösta själv, gömmer honom i både hö och avträde undan danska knektar, samt skidar ikapp den typiskt pojkaktigt impulsive knickedicken när han får för sig att dra vidare. Efter en mängd turer styr sällskapet färden söderöver.
Det är 1521 och upprorets gnista har tänts. Nu ska Kristian Tyrann ut ur både slottet, Stockholm och Sverige. Västerås erövras och Gustav Trolle får sig en knäpp på näsan. Sällskapet hjälper nu Gösta att leda upproret och de går mot Stockholm. Det är Marinette som säger nej till Kristian Tyranns erbjudande om uppgörelse och fri lejd (Gösta surar ett tag över detta tillsammans med Batman och de umgås en hel del, medan Belle och Marinette leder hären).
Hären och det nybildade av Svea Livgarde skördar seger efter seger. 1522 faller Stegeborg, mycket tack vare Batmans änterhake, och ett skumraskspel avslöjas där Anna Bielkes trolovade Berend von Melen till slut finns opålitlig och Marinette och Batman kör denne ur landet. Belle tröstar Anna. Länge. Batman tappar tålamodet.
Tack vare hjältarnas överlägsna strategiska och taktiska färdigheter, samt Göstas oreflekterade dådkraft och avsaknad av impulskontroll, lyckas sällskapet med här och garde successivt och med stöd av rymdskepp och några tidsresor, driva dansken ur landet. I takt med att det gick upp för framför allt Batman att målet var att erövra Stockholm och exterminera Kristian Tyrann gick det hela mycket fort. Tid och rum kröktes. Daleks hämtade för att expediera den danske kungens omedelbara maktavträde (hand överlevde dock, oklart hur). Stockholm erövrades 1523 och så blir Sverige svenskt och Gösta blir Gustav I Eriksson (sedermera Vasa) den 6 juni samma år.
Gustav Vasa är landsfader. Reformationen är här. Spelet är över.
Epilog: Spelet har gett oss åtskilliga samtal om historia, makt, vardag och tro. Spelet har väckt nyfikenhet och har inneburit flera samtal och sagor. Vi har pratat om Abraham, judendom, kristendom och islam, liksom om de kristna falangerna och möten med asatro och annan tro. Vi har pratat om Sverige från istiden via vikingar till olika kungar, drottningar, herremän och krig och hus och mat och vardagsliv. Vi har pratat om nationalstaten. Vi har pratat om Engelbrekt Engelbrektsson och Nils Dacke och Snapphanar. Vi har pratat om Gustav II Adolf och drottning Kristina och Gråkappan och karoliner.
Tack till Svenska kyrkans unga för en fin spelupplevelse. Jag ska uppriktigt medge att jag husreglat, friformat och improviserat en hel del som står i kontrast till både regler och räls i materialet. Men samtidigt har både jag och barnen varit lojala anda, atmosfär och ambition i spelet. Jag vill hävda att det faktisk är Reformator som vi spelat — och det har varit riktigt roligt!
Claes