Boktips: Monster Monster-serien
Läst: Doktor Voronovs komplott
Läst: Spirou i Berlin
Att läsa: fakta och fiktion
Idag levererade brevbäraren.
Senaste numret av Seriefrämjandets ”Bild & Bubbla” är alltid ett läsnöje.
Jeff Vandermeers ”Avgrund” utgiven på svenska av Fria Ligan (som imponerar med växande utgivning fantastik) kommer snart på Netflix.
Recensionsexemplar från vänligt professionella Studentlitteratur av ”Tecknad karaktär” och ”Det spelifierade klassrummet” med sikte på både egen text och föreläsningar på fritidshem, skolor och bibliotek om hur populärkultur, tecknade serier och rollspel kan användas professionellt.
Dialogos förlag imponerar inte i trevligt bemötande (utan är tvärtom och tyvärr retsamt arrogant tråkiga) men har några intressanta titlar som jag ändå vill ge en chans där David Westerlunds ”Afrikanska religioner” är den första av texter som förhoppningsvis kan ge stoff åt hur ämnet religion i sig, läroplaner och rollspel kan omsättas både i lek och lärande.
Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB) är väl inte kända eller erkända för någon vidare kvalité i sin utgivning, men Kent Zetterbergs ”Beredskapen” hoppas jag kan ge fina inspel till svenska rollspelsäventyr någonstans i Sverige i skuggan av det andra världskriget. Ulven. Armasjärvi. Lancasterbombaren utanför Porjus. Ett pensionat i Nössemark strax utanför Ed. Det finns många både faktiska och fiktiva insteg till äventyr.
Claes
Läst: Conquistador del I och II
Den grafiska romansviten Conquistador med manus av Jean Dufaux och illustrationer av Phillipe Xavier tar avstamp i aztekernas Tenochtitlan år 1520 och den sägenomspunna skatt som vaktas av gudalika monster och en skräck som slutar huvudsakligen i galenskap och död. Berättelsens insteg är mötet mellan den aztekiska högkulturen och Cortez kolonisatörer, exploatörer och äregiriga skattletare. Det finns inte några självklara gränser mellan godhet och ondska, utan girighet och maktlystnad, kryddad med olika föreställningar om gudomar, förekommer hos alla fraktioner i eposet. Det är som sagt en mörk historia som framför allt resulterar i olika slags hämnd, lidande och död.
Berättelsen är realistiskt tecknad och innehåller både kapabla kvinnor och män. Den röda tråden är framförallt spunnen av skräck och action där jägaren blir den jagade. En jakt som är både mänsklig och omänsklig, där fienden är både de andra människorna och såväl gudalika monster som inre demoner av galenskap. Monstren, skräcken och galenskapen leder mina tankar till bl.a. Lovecraft och Cthulhu.
Jag tyckte mycket om berättelserna som hade nerv och gav mersmak, även om albumen inte fastnade i hjärna och hjärta som någon absolut favorit.
Conquistador består av två album som är utgivna av Albumförlaget och finns att köpa hos bl.a. Scienfictionbokhandeln, Adlibris (del I och del II) och Bokus (del I och del II).
Claes
Läst: Katanga — om krigshundar och vilda gäss!
Katanga är en tät actionthriller eller fartfylld krigsfilm i seriealbumsformat. Alla minns Frederick Forsyths ”Krigshundarna” (romanen 1974 och filmen 1981) liksom Daniel Carneys ”De vilda gässen” (romanen och filmen 1978). Detta är en serienovell eller grafisk novell i skuggan av slavhandel, kolonialmakter, kapitalister, legosoldater, kamratskap, svek, förräderi, ond bråd död och tunna hinnor som skiljer gott från ont.
Katanga är en serie som inte duckar för rasism, hänsynslöshet, girighet och människans mörka sidor. Seriens teckningar och texter är rakt på sak och utnyttjar stereotyper effektivt. Ogenerat. Färgglatt. Berättarglädje som tar sig an människans mörker utan omvägar. Stilen får mig att associera till en slags uppgraderad eller vuxen variant av Franquins klassiska adaption av Spirou.
För den som händelsevis är lärare i grundskolans senare år eller på gymnasiet så är boken ett färgsprakande insteg till efterkrigstidens historia och fångar en mängd historiska och andra fenomen, såsom kolonialism, rasism, sexism liksom kommunism, kapitalism och världssamfundet.
Katanga är skriven av Fabien Nury, illustrerad av Sylvian Vallée, utgiven på svenska av Albumförlaget och finns att köpa hos bl.a. Sciencefictionbokhandeln, Adlibris och Bokus.
Claes
Hilda har läst: Faraos förbanelse
Boken Faraos förbannelse handlar inte bara om mysterium med förbannelser. Den handlar också om vad en farao är och hur mumier tillverkades och hur de begravdes med skatter och hur skatterna skulle skyddas.
Boken var spännande för att det kanske var förbannelser som drabbat olika folk som sett mumien när den sovit.
Boken ingår i en serie som heter mystiska myter. Vi har pratat hemma om vad myter är. En myt är en berättelse där det kan vara svårt att veta vad som är sant och på riktigt eller inte. Många sagor i religoner är nog myter. Jag har tidigare läst myten om Bigfoot och skulle gärna läsa fler böcker i serien. När jag och pappa pratat om böckerna så tror han att alla böcker i serien skulle gå att använda som äventyr i rollspel, där en grupp utforskar hemligheter och försöker lösa mysterium, lite som utredare, forskare, arkeologer, psykologer, journalister eller något slags forskare säger han.
Det var en bra bok med fina bilder. Jag tyckte boken var bra för att den innehöll både fakta och fantasi.
Idag ska jag ta med mig boken till skolan och berätta om den och föreslå att skolan köper in boken till skolbiblioteket. Jag tycker att boken kan vara bra i skolan både för att träna läsning och för att jag tror att många skulle tycka om myten om förbannelsen.
Boken är skriven av Anna Hansson, illustrerad av Valentin Schönbeck och utgiven av Beta Pedagog. Du kan köpa boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.
Tack Beta Pedagog för boken.
Hilda
Hilda läser: Forntidsglimtar — Jägarstenåldern
Till frukosten idag fortsätter jag att läsa Forntidsglimtar — Jägarstenåldern. Det är en kapitelbok med ganska mycket text. Texten är bra för att den är både lättläst och spännande och boken har fina bilder i färg som är nästan som ur en tecknad serie. Boken är spännande för att vi får följa några barn i olika berättelser 10 000 år tillbaka i tiden.
Igår läste jag första kapitlet högt för min lillasyster My. Kapitlet handlade om den tioåriga flickan Serena och jakten med pil och båge på en uroxe. My tyckte kapitlet var jättebra.
Berättelserna i boken påminner om när pappa spellett rollspelen Hjältarnas tid och Järn för oss. Där har vi pratat och berättat om forntiden och både hur det kan ha varit och saker man kan ha trott på, som t.ex. gudar och magi. Äventyren var spännande sagor där vi var hjältar. Jag har t.ex. varit både ljustroll och rävflicka och tillsammans med My hjälpt hövdingen att rädda vår by och vårt folk från en ondska.
Forntidsglimtar — Jägarstenåldern handlar om den tid som man kan lära sig mer om vid Vitlycke museum och Fjärås Bräcka naturum. Jag har varit på båda platserna med min familj. Vid Vitlycke finns en lite bronsåldersby och hällristningar och en utställning om En enda oändlighet med texter, bilder och saker från bronsåldern. Skolan har haft en friluftsdag vid Fjärås Bräcka där vi pratade om inlandsisen, varmare klimat, människor som vandrade in i Sverige och vi fick gjuta ett tennsmycke.
Jag ska föreslå för min rektor att hon köper in boken till vår skola. Den fungerar nog både i lektioner och på biblioteket.
Boken är utgiven av Beta Pedagog och finns bl.a. hos Adlibris och Bokus.
Tack till Isac på Beta Pedagog för boken.
Hilda
Läst: Ingen tycker om en goblin
Mina barn älskade när jag läste Ingen tycker om en goblin högt för dem. Det är en träffsäkert berättad saga och barnbok av klassiskt snitt med korta texter tillsammans med uttrycksfulla bilder. För den som kan sin folklore, läst fantastik eller spelat rollspel är goblins välkända. Någon allmänt vedertagen svensk översättning finns såvitt jag vet inte, utan det engelska ”goblin” eller ibland tyska ”kobold” brukar få gälla. I olika sammanhang spelar de lite olika roller, men brukar ställa till med hyss och rackartyg eller regelrätta skurkstreck. Just i denna saga så är dock en goblin huvudperson och vi följer dennes perspektiv. När ett gäng äventyrare, hämtade ur vilket digitalt eller bordsrollspel som helst, dundrar in i vår goblins grotta med ägodelar, och plundrar allt, så är det både lite hemskt och ledsamt. Äventyrarna stjäl till och med vår goblins vän skelettet. Det blir upptakten till bokens äventyr.
I berättelsen varvas mindre bilder med större vyer och kortare texter med lite längre (fast några långa tirader blir det aldrig). Det är en bok som är bra att läsa högt ur och där det går att både minska och öka takten, liksom spänningen, genom att endera stanna upp vid bilder och utforska dem eller snabbt skynda vidare för att ta reda på hur det går. När jag läste högt för mina barn Hilda (9), My (6) och Rasmus (3) så drogs barnen med i skratt och andhämtning av spänning och några sorgliga suckar. Så äventyrets berg-och-dalbana av känslor som högläsningsbok fungerade bra.
Jag spelleder en del rollspel för barnen, t.ex. Hjältarnas tid, Sagospelet Äventyr, Järn och Mouse Guard. Ingen tycker om en goblin är ett fint insteg till Drakar-och-demoner-liknande rollspelsäventyr med en fin liten skruv som ställer saker lagom på ända eftersom det är monstret som är huvudpersonen i denna berättelsen. Berättelsen i boken är enkelt och tacksamt att göra om till ett rollspelsäventyr, där hjälpsamhet, utforskande och samarbete står i fokus före slumpmässiga bataljer på liv och död i grotta efter grotta under jorden.
Boken är skriven av Ben Hatke, utgiven på svenska av Verbal förlag och finns att köpa bl.a. hos Sciencefictionbokhandeln, Adlibris och Bokus.
Stort tack till Verbal förlag för recensionsexemplar!
Claes
Edit: Repostat på Facebook och Twitter mars 2018 eftersom boken finns på bokrean hos förlaget.
Läst: Den stora jordgubbsjakten
”Den stora jordgubbsjakten” av Oskar Källner och Marta Leonhardt är en lika välskriven som vältecknad berättelse med sagokänsla som blixtsnabbt kan associeras tillbaka till både Grimm och Aisopos. Berättelsen utmanar enkelspåriga föreställningar, bjuder på tänkvärdheter och är ett fint insteg för samtal om frågor kring t.ex. hjältedåd, egenskaper, färdigheter och, tja, varför inte evolutionen?
Sagan utspelar sig i Storskogen där nissarna under äldsterådet får bud om att det rödaste av alla bär siktats bortom Svarta ån. Tiden är inne. Hjältar ska sändas för att hämta bäret. Den stora jordgubbsjakten är här.
Jag har läst boken högt för Hilda (9), My (6) och Rasmus (3). Boken fick tre tummar upp av tre möjliga och skulle genast läsas om. Tre gånger. Barnen älskade både sagan och illustrationerna (om de båda nu går att skilja åt i en sagobok av detta slaget). Både text och bilder bjöd upp till samtal om tingens ordning. Hilda och My annde redan från början att sagans tillsynes givna segrare kanske inte var så självklara. Rasmus förlorade sig i bilderna och varje uppslag tog sin tid för att folk, fä och figurer skulle tittas på noga och pratas om till punkt.
Tillsammans med barnen burkar jag spela rollspel och ”Den stora jordgubbsjakten” är ett utmärkt insteg till rollspelsäventyr. Jag tänker att de tre tävlande i jakten på jordgubben skulle kunna vara lag eller patruller istället för enskilda, så att äventyret tydligt handlar om t.ex. samarbete genom hinder och förbi utmaningar. Äventyret är enkelt att omsätta i t.ex. Sagospelet Äventyr eller Mouse Guard.
Boken som är ett givet julklappstips är utgiven av fantastiska Fafner förlag och finns att köpa hos t.ex. Adlibris och Bokus.
Stort tack till Oskar både för tidigare berättelser denna saga — extra tack för ett fint dedikerat recensionsexemplar så här innan helgerna.
Claes
Edit: Denna recension tycks inte ha delats på Facebook och Twitter i december 2017, så jag repostar med uppdaterad delning nu i början av mars 2018.