Boktips: Skräck för barn

Det finns ett gäng fina insteg för den som vill introducera barn och unga till skräcklitteratur. Somliga klassiker och andra nya. Här är tre relativt fräscha titlar som kan fungera för barn i sisådär grundskoleåldrar.

Superkorta skräckisar av Andreas Palmaer med illustrationer av Peter Bergting är en bok för de yngre läsarna och blandar finurligt skräck med humor. Texterna är extremt korta, med ett insteg som spikar ett läge och ett utsteg som lämnar läsaren i ett fritt fall av skratt eller skräck. Någon av berättelserna öppnar en avgrund av saknad och sorg med en barnslig dröm hängande i en skör tråd av hopp. Bilderna bidrar som kraftfulla karikatyrer för att växla ut mesta möjligt av både rädsla och humor.

Superkorta skräckisar är utgiven 2017 av Alfabeta och finns bl.a. hos Adlibris och Bokus.

Skräck — elva rysare för mellanstadiet är en novellsamling med elva berättelser av elva olika författare, t.ex. Ingelin Angerborn, Moa Eriksson Sandborg och Rebecka Åhlund. Det är elva mycket olika slags skräckberättelser som smider olika legeringar av oro, rädsla och ångest i möten med både det kända och det okända. Alla berättelser utspelar sig med barn eller unga i huvudrollen och i vår samtid. Vatten och vad som döljer sig under ytan återkommer några gånger. Varje novell spänner över sisådär tiotalet sidor med lättläst text. Boken saknar illustrationer.

Skräck — elva rysare för mellanstadiet är utgiven 2017 av Rabén & Sjögren och finns bl.a. hos Adlibris och Bokus.

Höstväsen — skräckberättelser är en novellsamling med sju berättelser av lika många författare, såsom Anders Fager, Magnus Nordin och Niklas Krogh. Även i Höstväsen utspelar sig alla berättelser i vår samtid.

Höstväsen — skräckberättelser är utgiven 2017 av B. Wahlströms och finns bl.a. hos Adlibris och Bokus.

I både Skräck och Höstväsen bidrar Kerstin Lundberg Hahn och Alex Haridi.

Jag har läst böckerna ovan (eller väl valda delar) med mina barn (mellan tre och nio år gamla). Reaktionerna har varit spretiga. Den första boken uppskattades på ett tokroligt sätt av allihop, där skratt smittar och flera av skratten tillsist fastnar i halsen med ett: ”Det är ju hemskt …” varpå någon exploderar i skratt igen och det hemska är som bortblåst. De båda andra böckerna har fungerat som högläsning för 6- och 9-åringen där några noveller fungerat bra, men ett fåtal inte fängslat, fascinerat eller fungerat alls. 9-åringen som annars läser det mesta har försökt men sedan valt bort att läsa själv, eftersom det kan bli för hemskt. (6-åringen däremot kan inte läsa obehindrat men tycker det är lite roligt att bli rädd, för att sedan svavelosande förbanna mig för att jag läser och skrämmer henne.)

När jag planerat och improviserat äventyr eller akter eller scener eller till olika rollspel, så har böckerna bjudit på bra inspiration och många fina insteg.

Vi har använt böckernas berättelser, berättelsernas skratt och skräck, och en plastmodell av en hjärna och passat på att prata lite om hur hjärna, kognition och emotion fungerar. Ansiktsuttryck, känslosmitta, grundkänslor, tankefällor och stress är några grejer som vi lyckats prata om — ibland har jag lyckats balansera det hela utan att tråka ut barnen och emellanåt så har barnen bett mig att fram hjärnan och berätta mer om rädslor och bur hjärnan kan lura både sig själv och kroppen. Men det finns också tillfällen då barnens spontana reaktion på mina fina (för att inte säga briljanta) infall möts med ett unisont och genuint: ”Pappaaa, sluuutaaa!!!”.

Claes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *