Jag inbillar mig att vi som spelleder rollspel kan ta oss an uppgiften med lite variation. För egen del så finns lite olika insteg, där ett är förmågan att underhålla mina egna tankar ute till fots i markerna, med paddel genom vatten eller invid en eld, ett annat är en trappa ner bland bokhyllorna i det kaos jag önskar vore mitt bibliotek i Jules Verne-anda, och ännu ett är aha-upplevelsen när jag slås av någon inbillad snilleblixt kring hur detta vad-det-nu-är skulle kunna användas i förskola, skola eller någon myndighet som har att hantera ond bråd död.
Nu har jag en idé om hur rollspelet Järn eller ett derivat av spelet skulle kunna användas i förskola och grundskola, som ett led i att levandegöra forna tiders faktiska liv, lycka, lidande och död. Idén tog vag form under ett regnigt besök vid bronsåldersmuseumet Vitlycke i norra Bohuslän inte långt från Tovetjärnsvattnet. En association där och då gick till mina år i koltåldern och som ung jägarofficer i Sápmi och Laponia — Europas sista vildmark. Ikväll plockade jag på måfå några titlar ur mina boktravar i källaren:
Bokhögen illustrerar det godtyckliga intellektuella stoffet till följande rollspelsidé med Järn som skelett och muskulatur: inledningsvis ska jag finna på några sagor eller berättelser i bok- eller filmformat med de (sub-) arktiska folken som klangbotten, därefter ska jag spelleda något eller några kortare äventyr med mina barn, slutligen ska vi ta med oss äventyren ut i taigan och friska luften för att med kniv i bältet, ränsel på ryggen, träsvärd, båge, pilar, gjutjärngryta, eldstål, flinta och lavvu följa stigar och stråk in i lek och lägereldsberättesler.
Jag tänker att Järn är ett formidabelt system för att levandegöra t.ex. den samiska kulturen. Möjligen med några små justeringar endera i Järn eller i den samiska kulturen. Det kan så klart vara en delikat fråga i vilken ände det ska justeras, men min erfarenhet från bl.a. rollspelet Western översatt till svenskt nybyggarliv med rallare, skogshuggare, fiske, fällfångst och pälsjakt, är att det inte är helt avgörande heller. Erfarenheten i sig, vare sig den är leken eller verkligheten trogen, är ofta ett fint insteg för det verkliga pratet om det finns en sådan ambition — och jag har gärna den ambitionen. Ambitionen att ta sig an verklighetens sagor, myter, legender genom mänsklighetens historia och successiva vetenskapliga landvinningar. Järn ger fina förutsättningar för att uppleva ett fordomtida nomadiserande liv nära en natur i norr med fiske och jakt genom åtta årstider med isande kalla mörka vintrar och midnattssolens ljusa somrar.
Du hittar Järn genom att klicka på Järn och om du är nyfiken på den samiska kulturen så är det svenska fjäll- och samemuseumet Ájtte i Jokkmokk en bra början.
Claes