Läst: Skräck
Läst: Kråkorna
Boktips: Monster Monster-serien
Läst: Conquistador del I och II
Den grafiska romansviten Conquistador med manus av Jean Dufaux och illustrationer av Phillipe Xavier tar avstamp i aztekernas Tenochtitlan år 1520 och den sägenomspunna skatt som vaktas av gudalika monster och en skräck som slutar huvudsakligen i galenskap och död. Berättelsens insteg är mötet mellan den aztekiska högkulturen och Cortez kolonisatörer, exploatörer och äregiriga skattletare. Det finns inte några självklara gränser mellan godhet och ondska, utan girighet och maktlystnad, kryddad med olika föreställningar om gudomar, förekommer hos alla fraktioner i eposet. Det är som sagt en mörk historia som framför allt resulterar i olika slags hämnd, lidande och död.
Berättelsen är realistiskt tecknad och innehåller både kapabla kvinnor och män. Den röda tråden är framförallt spunnen av skräck och action där jägaren blir den jagade. En jakt som är både mänsklig och omänsklig, där fienden är både de andra människorna och såväl gudalika monster som inre demoner av galenskap. Monstren, skräcken och galenskapen leder mina tankar till bl.a. Lovecraft och Cthulhu.
Jag tyckte mycket om berättelserna som hade nerv och gav mersmak, även om albumen inte fastnade i hjärna och hjärta som någon absolut favorit.
Conquistador består av två album som är utgivna av Albumförlaget och finns att köpa hos bl.a. Scienfictionbokhandeln, Adlibris (del I och del II) och Bokus (del I och del II).
Claes
Refererat från panelsamtal om zombier och apokalypsen
Hilda har läst: Faraos förbanelse
Boken Faraos förbannelse handlar inte bara om mysterium med förbannelser. Den handlar också om vad en farao är och hur mumier tillverkades och hur de begravdes med skatter och hur skatterna skulle skyddas.
Boken var spännande för att det kanske var förbannelser som drabbat olika folk som sett mumien när den sovit.
Boken ingår i en serie som heter mystiska myter. Vi har pratat hemma om vad myter är. En myt är en berättelse där det kan vara svårt att veta vad som är sant och på riktigt eller inte. Många sagor i religoner är nog myter. Jag har tidigare läst myten om Bigfoot och skulle gärna läsa fler böcker i serien. När jag och pappa pratat om böckerna så tror han att alla böcker i serien skulle gå att använda som äventyr i rollspel, där en grupp utforskar hemligheter och försöker lösa mysterium, lite som utredare, forskare, arkeologer, psykologer, journalister eller något slags forskare säger han.
Det var en bra bok med fina bilder. Jag tyckte boken var bra för att den innehöll både fakta och fantasi.
Idag ska jag ta med mig boken till skolan och berätta om den och föreslå att skolan köper in boken till skolbiblioteket. Jag tycker att boken kan vara bra i skolan både för att träna läsning och för att jag tror att många skulle tycka om myten om förbannelsen.
Boken är skriven av Anna Hansson, illustrerad av Valentin Schönbeck och utgiven av Beta Pedagog. Du kan köpa boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.
Tack Beta Pedagog för boken.
Hilda
Hilda har läst: Mystiska myter — Bigfoot
Vackra kyrkor jag besökt — en actionskräcksaga om väsenjägaren Valdemars strider mot inre och yttre demoner
Tänk dig en dödssjuk och utmärglad Ebbe Schön med att 12-kalibrigt pumphagelgevär och en kukri understödd av en transylvansk man och en ångermanländsk kvinna, i strid mot djävlar, sattyg och fanskap ritade av Bergting och Egerkrans.
Låt mig gå direkt på berättelsens kärna via Stella Donner underställd biskopen vid Stockholms stift och Svenska kyrkans representant i denna kusliga historia: Hon introducerades för Världen Bredvid. Gick en intensivkurs i världens sagor, myter och religioner. Fick träning i vapenhantering och grundkunskaper i närstrid. Det hela utmynnade i att hon fick jobbet; att som Svenska kyrkans representant vara med och verifiera och dokumentera Valdemars möten med väsen och företeelser från Världen Bredvid.
Mät upp en deciliter mardröm, en deciliter nyandligt trams (nej, det är inte riktigt samma vätska som mardröm för drömmar finns på riktigt) och en deciliter traditionell religion och häll i en svartkittel av gjutjärn. Föreställ dig att du skär ner ett skålpund nordisk folktro med vättar, tomtar, troll och oknytt. Krydda din tanke med några abrahamitiska demoniska påfund och centraleuropeisk vidskeplighet. Låt brygden koka upp i svensk skolboksgeografi. Skala och tillsätt en ensam skämd illaluktande kräfta, som ger en elak bismak. Strö över några flingor astrologi, ett sönderrivet blad västindisk voodoo och andas ut ett andetag av cthulhusk galenskap. Rör om med ett kors 666 varv under sjudning. Istället för bestick förser du dig med ett hagelgevär Mossberg modell 500 i kaliber 12 med pistolgrepp och pumpmekanism, en handfull brennekekulor och en kukri av märket Magnum.
Detta är bra. Bra på riktigt. Möjligen med undantag för enstaka korrektur- och layoutmissar.
Johannes Pinter lyckas sätt ihop det samelsurium som nyandlighet, övernaturligheter och diverse religiösa föreställningar består av till en slags logik, där jag roas särskilt av den samiska nåjden som med trolltrumman hjälper till att rensa och låsa en av portarna till Världen Bredvid i en underjordisk kyrka i Lappmarken. Å ena sidan visar mänsklighetens historia att det är en smal sak att få människor att tro på vadhelst, å andra sidan gör Pinter det på ett sätt som är värd respekt. Detta är en skräckactionthriller med filmiskt flyt och en episk underton.
Det är särskilt klädsamt att Pinter försett boken med två bihang, där de kyrkor som besökts och de väsen som mötts ges utrymme och förklaringar i sin egen rätt.
Pinters bok är ett formidabelt insteg till sagor, myter och legender i sin egen rätt, men även till ämnen som psykologi, filosofi, historia, religion, geografi och litteratur. Boken torde fungera både för enskild tyst läsning och högläsning i grundskolans senare år. Eller som insteg för rollspel, lajv, teater och film.
Boken som getts ut av Swedish Zombie kan köpas t.ex. hos Adlibris eller Bokus.
Claes
13 svarta sagor om ond bråd död — en hyllning till 1980-talets skräckfilmer
Detta är 13 noveller som på olika sätt låter läsaren uppleva den skräck och det videovåld som extrapolerades och debatterades under 1980-talet. Texterna spänner från regelrätta parafraseringar till innovationer i fältet där inspirationen är kopierade VHS-kasetter med berättelser om mänsklig ondska.
Kvalitén på texterna speglar de gamla filmerna. Det är en lika fasansfull som fascinerande läsupplevelse, där ojämnheterna på novellerna precis som med de gamla filmerna, är en kvalité i sig själv. Ojämnheten är bra.
Novellerna är ett lapptäcke med olika närhet till filmerna från 1980-talet. Några lappar är rätsidan, andra avigsidor och några passar is in egen rätt. Här finns det blodiga iskalla slutet på ett hotell och den hämndlystna uppgörelsen i skuggan drunkningsolyckan på ett sommmarläget. Här finns onda dockor och jultomtar. Här finns också klassiska teman om rättvisa, hämnd och desperation. Alltihop ett horribelt lapptäcke sytt med blodröd tråd.
Ondskan i novellerna tar sig olika uttryck. I några fall är den bara obegriplig och svår att fånga och förstå, som när tre våldsturister reser mellan från verkligheten idag tillbaka till filmer från förr och mördar mördare som inte låter sig mördas. I något fall är ondskan banal i sin enkla rättframhet, som när den mobbade hämnas. I något fall är ondskan kanske trots allt ett mindre ont, som när det handlar om en fastighetsaffär som riskerar att göra folk och familjer hemlösa. I något fall är ondskan ett uttryck för när ändamålet helgar medlen och en ignorant samhällelig ondska vrids några snäpp närmare jämlik godhet.
Boken är läsvärd. Den driftige läraren använder självklart boken i grundskolans senare år eller på gymnasiet, för att t.ex. prata om moralpanik inom kultur i allmänhet och populärkultur i synnerhet, eller varför inte de grundläggande frågorna om människans väsen liksom frågan om gott och ont i psykologi, filosofi, samhällsvetenskap och religion.
Du köper Swedish Zombies 13 svarta sagor om ond bråd död från t.ex. Adlibris eller Bokus.
Claes
Viktor Kasparsson
Detta är inte något för barn eller den kräsmagade. Dennis Gustafsson serieroman om privatdetektiven Viktor Kasparsson är brutalt hemska, ångestfullt burleska och skräckfyllt obegripliga värdiga Lovecraft. Detta är Lovecraft. Men i Sverige. I svenska samhällen. I svensk lands- och glesbygd. Över svenska skogar och fält.
Ok, det är inte Lovecraft fullt ut. Även om mycket påminner om Lovecrafts bestiarium så är detta något annat. Men lika hemskt. Kryddat med gammal hederlig ockult tro och en kristendom som kämpar mot olika mörker. En hel del av den onda bråda döden rår dock Kasparsson på med vanligt hederligt krut och stål. Trots allt.
Viktor Kasparsson dras successivt in i besynnerliga historier där andras liv slutar i galenskap eller död, och där han själv med olika delar tur och skicklighet löser mysterier eller i alla fall överlever dom. I totalt sex välberättad album, varav jag har nummer 1-5 men inte nummer 0, skildras fyra längre berättelser och några noveller.
Det vore mig främmande att inte påstå att en såpass välberättad historia som denna inte tillhör litteratur värdig svensk grundskola. I sin roll som detektiv är Kasparsson särskilt skicklig att bl.a. kritiskt granska både händelseförlopp och enskilda platser. Jag känner mig hugad att överlämna åt läsaren att finna på hur föreställningar om det övernaturliga eller åtminstone svårförklarliga liksom tekniken vid brottsplatsundersökningar och vittnesmål kan inlemmas i läroplaner för både grund- och gymnasieskola.
Detta är bra litteratur. I sin egen rätt. För skolarbetet. Eller varför inte som insteg till rollspelet Kutulu?
Claes