13 svarta sagor om ond bråd död — en hyllning till 1980-talets skräckfilmer 

Detta är 13 noveller som på olika sätt låter läsaren uppleva den skräck och det videovåld som extrapolerades och debatterades under 1980-talet. Texterna spänner från regelrätta parafraseringar till innovationer i fältet där inspirationen är kopierade VHS-kasetter med berättelser om mänsklig ondska.


Kvalitén på texterna speglar de gamla filmerna. Det är en lika fasansfull som fascinerande läsupplevelse, där ojämnheterna på novellerna precis som med de gamla filmerna, är en kvalité i sig själv. Ojämnheten är bra.

Novellerna är ett lapptäcke med olika närhet till filmerna från 1980-talet. Några lappar är rätsidan, andra avigsidor och några passar is in egen rätt. Här finns det blodiga iskalla slutet på ett hotell och den hämndlystna uppgörelsen i skuggan drunkningsolyckan på ett sommmarläget. Här finns onda dockor och jultomtar. Här finns också klassiska teman om rättvisa, hämnd och desperation. Alltihop ett horribelt lapptäcke sytt med blodröd tråd.

Ondskan i novellerna tar sig olika uttryck. I några fall är den bara obegriplig och svår att fånga och förstå, som när tre våldsturister reser mellan från verkligheten idag tillbaka till filmer från förr och mördar mördare som inte låter sig mördas. I något fall är ondskan banal i sin enkla rättframhet, som när den mobbade hämnas. I något fall är ondskan kanske trots allt ett mindre ont, som när det handlar om en fastighetsaffär som riskerar att göra folk och familjer hemlösa. I något fall är ondskan ett uttryck för när ändamålet helgar medlen och en ignorant samhällelig ondska vrids några snäpp närmare jämlik godhet.

Boken är läsvärd. Den driftige läraren använder självklart boken i grundskolans senare år eller på gymnasiet, för att t.ex. prata om moralpanik inom kultur i allmänhet och populärkultur i synnerhet, eller varför inte de grundläggande frågorna om människans väsen liksom frågan om gott och ont i psykologi, filosofi, samhällsvetenskap och religion.

Du köper Swedish Zombies 13 svarta sagor om ond bråd död från t.ex. Adlibris eller Bokus.

Claes

Ingrid — eller ”Släng dig i väggen Robert Langdon!”


Detta är en horribel historia om en hemsk tant.

Brasklapp. Jag ska vara ärlig; jag gillade aldrig Robert Langdon något vidare. Ni vet, den där påstådde experten på symboler som i några böcker och filmer ränner runt i fiktionen och ställer till det i huvudet på riktigt folk. På allvar. Folk som tar Dan Browns påhitt som intäkt för kristen tro i allmänhet och en pervers idé om gudomligheter och konspirationer i synnerhet.

Love Kölles lilla roman ”Ingrid” tangerar ”Da Vinci-koden”. Men det är en bättre historia. Den är mer burlesk och hemskare. Den är både vardagligare och lyckas berätta historien till slut — eller till den slags plats där sådana här historier förtjänar att sluta. Utan taffliga omsvep och snöpliga slut.

Ingrid är församlingsassistent i Svenska kyrkan i Linköping. Det är ett formidabelt insteg. Den lilla tanten. Den lilla hemska tanten som med tantens oskyldiga fasad och harmlösa fernissa hänger sig åt svart magi, nekromanti och gränsen mellan liv och död.

Folk lider och dör i händerna på den kristna lilla tanten som jagar odödlighet. Det är stundtals 1980-tals-skräck-video-våld som jag har svårt att inte le lite igenkännande åt. Och så finns det kopplingar till den allmänna kristna kyrkan och dess andliga grundare och värdsliga ledare som får Dan Brown att blekna i Love Kölles skugga.

För den som möjligen spelar rollspel, såsom Svenska kulter eller Kutulu, så kan boken tjäna som inspiration. Vare sig du spelar mardrömsdetektiv likt Dylan Dog eller mardröm likt Ingrid, så rymmer boken insteg för äventyr.

Det är en hiskeligt fin liten bok som du köper t.ex. hos AdLibris.

Claes

Det var en gång i Frankrike

Nury och Vallée berättar en tät, välritad och bra skriven historia om goda och onda handlingar genom det andra världskriget i det ockuperade Frankrike. Joseph Joanovici är föräldralös, invandrare, skrothandlare, miljardär, kollaboratör och motståndsman. Somliga tycker att han är kriminell och andra att han är hjälte. Serieromanen fångar det som psykoanalytikern Igra beskrev som den tunna hinna mellan gott och ont.


Serien är är läsvärd. Den borde fungera som litteratur i skolan, t.ex. som del av ämnet historia i årskurs 7-9 med lärandemål kring imperialism och världskrig, där bl.a. de båda världskrigen, folkmord och skildringar av människors upplevelser av bl.a. förtryck och motstånd ingår i läroplanen.

Romansviten omfattar sex grafiska album utgivna av Albumförlaget och kan köpas hos t.ex. Adlibris (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6) eller Bokus

Claes

Viktor Kasparsson

Detta är inte något för barn eller den kräsmagade. Dennis Gustafsson serieroman om privatdetektiven Viktor Kasparsson är brutalt hemska, ångestfullt burleska och skräckfyllt obegripliga värdiga Lovecraft. Detta är Lovecraft. Men i Sverige. I svenska samhällen. I svensk lands- och glesbygd. Över svenska skogar och fält.

Ok, det är inte Lovecraft fullt ut. Även om mycket påminner om Lovecrafts bestiarium så är detta något annat. Men lika hemskt. Kryddat med gammal hederlig ockult tro och en kristendom som kämpar mot olika mörker. En hel del av den onda bråda döden rår dock Kasparsson på med vanligt hederligt krut och stål. Trots allt.

Viktor Kasparsson dras successivt in i besynnerliga historier där andras liv slutar i galenskap eller död, och där han själv med olika delar tur och skicklighet löser mysterier eller i alla fall överlever dom. I totalt sex välberättad album, varav jag har nummer 1-5 men inte nummer 0, skildras fyra längre berättelser och några noveller. 

Det vore mig främmande att inte påstå att en såpass välberättad historia som denna inte tillhör litteratur värdig svensk grundskola. I sin roll som detektiv är Kasparsson särskilt skicklig att bl.a. kritiskt granska både händelseförlopp och enskilda platser. Jag känner mig hugad att överlämna åt läsaren att finna på hur föreställningar om det övernaturliga eller åtminstone svårförklarliga liksom tekniken vid brottsplatsundersökningar och vittnesmål kan inlemmas i läroplaner för både grund- och gymnasieskola.

Detta är bra litteratur. I sin egen rätt. För skolarbetet. Eller varför inte som insteg till rollspelet Kutulu?

Claes

Röde Baronen — första delen …

I ”Jaktpiloten” börjar Veys och Puerta sin trilogi baserad på Manfred von Richthofen. Det är en skickligt berättad historia. Teckningar och text är väl avvägda. Delar av boken är filmiska. Ögonen leds elegant genom scener, sekvenser och förlopp. Tillåter jag mig att stanna upp finns en detaljrikedom värd beundran.


Det är en grym historia. Eller snarare. Det är en historia om grymhet. Emellanåt med stråk av paradoxal (med-) mänsklighet. Men civilisationens och medmänsklighetens fernissa är tunn. Grymheten utgör klangbotten och genom boken ekar brutalt våld och det skvätter blod. Det är en krigets rational som skildras.


Jag inbillar mig att boken håller måttet som litteratur i flera av grundskolans ämnen. T.ex. i årskurs 4-6 och ämnet teknik där läroplanen omfattar hur tekniska system i samhället förändrats över tid jämte orsaker till detta (jag tänker då närmast på flyget, men även övriga vapensystem som såg dagens ljus i höjd med kriget). I snarlik anda ska eleverna i samma ämne i årskurs 7-9 kunna något om samband mellan teknisk utveckling och vetenskapliga framsteg, samt något om hur kulturella föreställningar om teknik påverkar kvinnors och mäns yrkesval och teknikanvändning. Utan att förlora mig alltför mycket i detta senare, så ger boken briljanta insteg till att blicka både bakåt till bl.a. Leonardo da Vinci och framåt till bl.a. de ryska natthäxorna som i nästa krig flög gamla plan från första världskriget mot en tekniskt överlägsen fiende i det andra världskriget. Den hugade kanske t.o.m. kan koppla på den samtida fröke Friman eller varför inte Wonder Woman.


Oaktat pedagogiska eller andra ambitioner, så är boken läsvärd i sin egen rätt också.

Serieromanen om den Röde Baronen ges ut av Cobolt förlag och finns att köpa hos bl.a. Adlibris och Bokus.

Claes