Strax: Högt spel i Bretzelburg

Barnen har bett om fler rollspelsäventyr. Häromdagen såg jag och Hilda filmen War Games och i morse tittade jag och Rasmus på några avsnitt av Tintin (vi har en samling DVD-skivor men den finns på Netflix också). Sakta men säkert och pusselbit för pusselbit så närmar vi oss ett äventyr i det kalla krigets skugga. I väntan på att Helmgast ska gräsrotsfinansiera och leverera spelet The Troubleshooters så kan jag inte hålla mig utan bygger ett eget äventyr utifrån Brysselskolans klara linje och Marcinelleskolans mer dynamiskt bågnande dito. Det ska bli ett (eller flera) komiska actionäventyr i det kalla krigets skugga.

7239E126-BB08-43D2-BF16-898E7EC5DA63

Kvinnor och barn först – och djur!

Min idé är att det ska bli ett (eller flera, om barnen vill) roligt och fartfyllt äventyr i samma anda som Tintin, Spirou, Sofie, Franka, Yoko Tsuno, Attila, Pythagoras, Peter och Alexander, Starke Staffan, Natascha, Blake och Mortimer, Agent 327 och alla de där. Hilda och My är inte överdrivet imponerade av Tintin och den absurda frånvaron av vanliga, ovanliga, vettiga och ovettiga flickor och kvinnor. Bianca Castafiore är enbart absurt pinsam. Där är bl.a. Sickan i Spirou ett insteg eftersom hon finns på plats i flera album och som regel slår pojkarna på fingrarna allt som oftast (kanske tydligast i expeditionen till Palombia). Rasmus är förtjust i djur och vill gärna vara en hund eller en marsupilami i ett spel har han gjort tydligt. Barnen är lite kluvna till det är med ålder, men jag vill kunna låta barnen vara barn i äventyret också. Så om Tintin och Spirou är riktningen, så får t.ex. Sickan, Sofie, Franka och Natascha hjälpa till med dådkraftiga kvinnliga hjältar, Sofie, Starke Staffan och Peter och Alexander får hjälpa till med dådkraftiga barn som hjältar, och Milou, Spip, Marsupilami, Pythagoras och Attila får hjälpa till med mer eller mindre antropomorfa djur som hjältar.

4605E2D7-00B6-492C-B90A-117DB5A417F8

Häpnadsväckande uppfinningar och upptäckter

Som ram har jag just nu lagt att det inte ska bli en renodlad fabel i djurens värld, som t.ex. berättelserna om Sibyllina, Klorofyll eller Chaminou. Däremot så kan det få lov att förekomma ett stort mått av häpnadsväckande vetenskapliga upptäckter och uppfinningar, där enstaka djur pratar, det finns utomjordingar eller småfolk, och något barn eller djur kan ha extraordinära förmågor. Det är i Kalkyls och greve de Champignacs anda och står sig väl mot bl.a. verklighetens Charles Fraser-Smith.

8D511797-7EE7-4937-98DD-A53DA034DF54

Ond bråd död och ödets nyck

En riktlinje jag funderar kring handlar om våld. Jag tänker att våld och rädslan för döden är en viktig nerv för spelaren och rollpersonen och något som kan behövas för att spegla verkligheten så som den är. Samtidigt ska inte rollpersonerna kunna dö, utan hur livsfarligt det än blir så ska hjältarna misslyckas framåt genom äventyret. Det kan finnas bättre exempel på vad spelet inte ska vara, men jag tänker att spelet inte ska vara Katanga trots att stilen är perfekt och de grova karikatyrerna är brutalt bra. Jag tänker att närvaron av ond bråd död är viktig för att både spelets nerv och för min idé om ett lärande.

För att bryta symmetri och tillföra spänning så tänker jag att vi ska använda tärningar. Jag har successivt utvecklat lite regelaversion gentemot många rollspel, samtidigt som jag fascineras oerhört av (och tycker om) de ganska regeltunga eller ”crunchiga” MouseGuards och Fate. Med barnen har jag hittat vägar framåt från att de varit kring 4-årsåldern med husregler, samberättande och tärningar för att det är roligt och spännande (och inte för att står något i regelboken). För att balansera spelarnas hjältar mot ödets nyck och ge dem stoff att kunna misslyckas framåt med så funderar jag på att använda tärningar för personer och prylar och problem. Jag skissar på en idé där personen har färdigheter eller förmågor som ger några tärningar och där prylar kan ge något fler tärningar, och så slår man mot ett problem. För att öka antalet tärningar och chansen att lyckas med sitt uppsåt och häva ödets nyck så blir det värdefullt att säga ”ja, och …”, att använda sin rollpersons krux eller friktioner, att agera i karaktär (t.ex. ge uttryck för glädje, nyfikenhet, avsky, rädsla, ilska eller sorg). Ungefär så.

427CFAF8-9181-4265-8833-A82EDAAC431F

Lek och lärande

Jag gör detta för att det är roligt och för att leka med mina barn. Lek har ett värde i sig. Men jag tycker också att det är roligt att laborera med lek och lärande. Populärkultur är ett fantastiskt insteg för att klättra etapp för etapp, kunskap för kunskap, upp för verklighetens berg. Jag vill använda det komiska actionäventyret som en erfarenhet så att vi kan prata om sådant som det kalla kriget, kärnvapen, demokrati, kapitalism, kommunism, etik och moral. Jag vill väcka lust både att läsa tecknade serier, att se på filmer och att läsa spionromaner, och att ta reda på mer om verkligheten och världen. Nu saknas den reviderade läroplanen på bilden med faktaböcker, men den finns också med på ett hörn. För skoj skull.

Claes