Jag är en tjej, huvudrollen är min och hjälten är jag!

Imorse pratade jag och Hilda om berättelser, böcker och händelser där hjälten är flicka eller kvinna. Någonstans hade pratet sin take off i att dom pratar om rymden i skolan och att Kim Anderssons kickstartade serieroman Astrid ligger här hemma. Även om det är annorlunda och bättre än när jag var liten, så är det vare sig självklart eller enkelt att hitta berättelser ur saga, myt, legend eller verklighet där flickan eller kvinnan har huvudrollen och är hjälten. I synnerhet inte om berättelsen fokuserar dådkraft, teknik, vapen och ond bråd död. 


Jag har precis börjat läsa Cobolt förlags tecknade album Angel Wings om de kvinnliga transportpiloterna i andra världskrigets Sydostasien. Idén var att finna skelett, kött och blod för mina barn inför spelet Night Witches. Serien är vältecknad, men omslagets pinupliknande bild av en av de kvinnliga piloterna är lika tveeggad som Sykes-Fairbairns dolk. Å den ena sidan en sexualisering som blir onödigt fånig, å den andra sidan en tidstypisk blinkning till historien och inte minst dåtida ideal och de många pinuppor som målades på flygplanen. Spelet Night Witches får luft under sina vingar utifrån den brutala verkliga historien om den sovjetiska krigsmaktens enda helt kvinnliga flygförband, 558:e nattbombregementetet aka ”natthäxorna” (1941-1945). Både sexualiseringen och det brutala våldet behöver hanteras. Men det är glasklara berättelser med kvinnliga huvudrollsinnehavare och hjältar. 


Vi har annars ganska gott om spel som endera är könsneutrala eller där det är givet och tydligt att flickor och kvinnor kan äga huvudroller och vara hjältar. Eller, som med Western, där verklighetens orättvisor i föreställningar, språk, lag och handling kan göras tydligt, utmanas och revolteras mot. I Mouse Guard ägs makten av matriarken Gwendolyn och patrullerna i gardet är heterogena avseende både kön och ålder. I både Hjältarnas tid och Spelet om Morwhayle, bara för att nämna två konkreta exempel, ges kvinnliga huvudrollsinnehavare och hjältar en självklar plats. Bubblegumshoe och Tales From the Loop är två andra exempel där både pojkar och flickor är huvudpersoner och hjältar.


Utan att rälsa äventyren alltför mycket, men ändå hjälpa till med en struktur och olika handlingsalternativ, så försöker jag att utstuderat läsa, bläddra, se, lyssna och prata olika berättelser, böcker och filmer med barnen, där flickor och kvinnor är huvudpersoner och hjältar. Det är inte alltid helt enkelt att hitta berättelser som inspirerar till det slags galleri av personer och situationer som rollspelet hanterar. Självklart går det att bända, bryta och blanda på egen hand både i berättelser och spel, men ändå — ibland fungerar det inte med att bara stryka över ”Adam” och skriva dit ”Eva” istället. Några insteg där flickor och kvinnor är huvudpersoner och hjältar av genuin och egen kraft är fantasyberättelsen ”Isdraken”, superhjälteberättelserna i ”13 svarta sagor om superhjältar” och ”Superkrafter på gott och ont”, och i den teknade science fiction-romanen ”Astrid”. Ofotograferat så står hemma i bokhyllan också den postapokalyptiska trilogin om flickan Wondla.


Tre exempel på fackböcker som placerar flickor och kvinnor i huvudrollen eller som i ett fall extrapolerar den kvinnliga superhjälten i några essäer, är böckerna om flickornas historia i olika delar av världen och ”The Supergirls”. Jag har använt böckerna både som inspiration i sin egen rätt och i arbete där en behandlings- eller läroplan ska mötas upp. 

Hilda sa en gång när vi pratade om att göra ett Harry Potter-inspirerat rollspelsäventyr att: ”Jag är tjej, huvudrollen är min och hjälten är jag”. Det fick bli både rubrik och avslut i denna textsatta reflektion.

Claes

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *