Genlab Alfa. Färd. Fritagning. Flykt. Fight. Fest.

Nu har jag spellett mina barn och några av deras vänner i Fria Ligans rollspel Genlab Alfa som är en fristående expansion till Mutant År Noll. Barnen var mellan fyra och elva år. Mina barn har spelat rollspel tidigare men deras vänner för kvällen var noviser.

Mutant År Noll är ett slags postapokalyptiskt spel som kretsar kring människor, mutanter och andra liv som kämpar för sin överlevnad i skuggan av undergången. Genlab Alfa är en expansion av spelet där spelarna antar roller som muterade djur med mänskliga drag och motoriserade delar i Paradisdalen. En inhägnad dal nedanför snöklädda berg. Dalen hemsöks av beväpnade robotar. Då och då försvinner djur. Då och då kommer djur tillbaka från fångenskap. Förändrade. Muterade. Torterade. Relationerna mellan djurens klaner är ansträngda. Konflikter avlöser fördrag som bryts med förräderi och tidigare bundsförvanter byts mot nya. Ständigt i skuggan av en makt representerad av maskinerna. Robotarna.

Äventyret i korthet. En samlande mård kommer till hundarnas läger. Byter till sig en svamlande hamster i en burk mot gamla bandage, plåster, en båge och udda pilar blandade med blomsterpinnar. Hamstern har sett syner om en fånge som vet svaret på frågor ingen kunnat ställa om Paradisdalen. Undergången är nära. Fången vet vägen genom kris, konflikt och krig till kärlek. Mården och hamstern slår läger för kvällen. Deras högljudda skramlande och käbbel lockar till sig nyfikna. Ett prassel och en spjut som glimmar av eldens sken. En revolvermynning. Ett armborst. En älg i hängselbyxor med spjut. En kanin i kamouflagebyxor med evigt svedd nos, ett trasigt öra och ärrad kropp med revolver. En groda i badbyxor med ett öga och med harpun. Från trams till allvar. Är ni med oss eller mot oss.

Sällskapet lyssnar till hamsterns syner. På något obegripligt sätt kommer mården Kovacs, älgen Pergite, kaninen Akkajaure och grodan Anselm överens om att följa hamstern Martenssons syner. Fången ska befrias. Färden går av oklara skäl österut. En patrull råttor med bekanta till hamstern berättar om att aporna håller fångar som de matar robotarna med. Rusiga av nyheten skyndar sällskapet framåt. De når vattnet omkring apornas ö och kommer fram till att grodan ska dyka till ön, gå upp och spana, dyka tillbaka och rapportera. Först går det bra. Fången återfinns. Det måste ju vara Fången. Sådant vet man bara. Sedan går det inte alls. Tillbaka på sällskapets strand går allt åt skogen. En förrädare ur råttorna väntar i bakhåll. Efter närkamp smiter råttan skadad sin väg. Blodspår in i skogens undervegetation. Grodan håller sånär på att dö men räddas av sina rådiga vänner.

Fritagningen inleds, genomförs med buller och bång, och avslutas med flykt och fight. Älgen tar sällskapet i sin krona och simmar över. Kaninen täcker sällskapet med sin revolver. Mården och hamstern lyckas befria uttern Gretzky nästan ljudlöst. Men bara nästan. Buren som hänger i ett träd ramlar in i trädet som en hel skrammelorkester. Flykt. Hals över huvud från de arga aporna. Skott ekar mellan träden. Kulor sliter flisor från stammar och blad från buskage. Pilar och spjut följer hack i häl efter sällskapet. En falsk känsla av trygghet i älgkronan över vattnet. På stranden på andra sidan väntar den förrädiska råttan med en patrull skamfilade apor. En enögd. En svanslös. En pälslös. En skräckinjagande skara. Revolverns skott ekar. Älgens spjut blixtrar. Grodans harpun visslar. Utterns knivar sticker och skär. Mårdens slagträ bankar. Hamstern ser syner. Segerns sötma. Fotvandring och metkrok. En säker plats. Samtal vid elden. Såren slickas. Krubb och vatten. Sällskapet andas ut. Planer smids.

Barnen har tränat på att ta andras perspektiv. Att vänta på sin tur. Att lyssna på andra för att kunna fortsätta berätta samma berättelse. Att ta andra på allvar och att inte skämta bort egen osäkerhet. Att prata med varandra (runt bordet) och andra (i spelet) och inte bara ha ihjäl allt de möter (mården hade skulle t.ex. döda djuret i burken direkt). Att använda varandras styrkor och hjälpa till när andra är svaga eller sårbara.

Nu berättar barnen frimodigt sina egna variationer på episoden om hjältarna i Paradisdalen. Min har ni läst. Deras växer från gång till gång.

Snälla pappa, gäspar åttaåringen, imorgon spelar vi nästa kapitel. Lova mig det.

Claes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *