En barnlek. Paradisdalen. Ett helvete. Ett rykte …

Nu förbereder jag första äventyret i Mutant År Noll Genlab Alfa. Det kommer i vanlig ordning att bli ett lika otänkbart som otillräkneligt sällskap äventyrare i spelgruppen. Redan när jag försiktigt fört tanken på tal om att spela muterade djur i en värld som gått under skymtar en del problem. Katt- och hunddjur blir enkelt att tillmötesgå. Liksom kaniner. Så klart. Men fåglar är svårare. Liksom insekter.

Det är en stående utmaning att bryta ner spel så att det med hygglig lojalitet blir något rimligt, relevant och roligt rollspel med en fyraåring, en sjuåring med kamrat och en tioåring med kamrat.

Karaktärer

Om karaktärerna är byggda i förväg måste det finnas beredskap att anpassa. Kraftigt. Om karaktärerna ska byggas inför spel måste det finnas mod och förslagenhet att välja snabba vägar framåt. Det kan bli tröstlöst tråkigt. Innan spelet ens börjat. Upptagenhet med den egna karaktären, ointresset för andra och svårigheter med att skilja på sig själv och rollpersonen är bara några krux. Men inte något som inte går att hantera.

Spelet

Sedan är det en utmaning att bibehålla nerv i spel. Tristess när det händer för lite (eller för mycket) eller överreaktioner när det inte går som det lilla barnet tänkt och bestämt kan leda käpprätt åt ett annat helvete än Paradisdalen. Oaktat friform eller räls vill jag ha en busenkel idé eller pitch i bakhuvudet, så att det snabbt går att byta scen eller snabbspola drama framåt eller bestämma platser för paus eller avslut. Den enkla idén i bakhuvudet hjälper till med att dels bygga något som kan likna en sammanhållen berättelse med någon strimma logik eller begriplighet, dels bibehålla en aldrig så tunn röd tråd när spelarna misslyckas framåt och improviserar brutalt på små barns vis.

En enkel plan

Planen för första upplevelsen i Paradisdalen är enkel. Några av vännerna känner varandra. Någon känner till ryktet om en plats med en fånge som har svar på frågor ingen kunnat ställa. Det går fyraåringen över huvudet men tioåringen kommer att nappa på det existentiella. Fyraåring kommer i och för sig sannolikt att fängslas av detta med en fånge. Oklart hur. Fången kan vara en spelare eller en spelledarperson. Så. Färden. Fritagningen. Flykten. Festen. En kort förberedelse och sedan fyra hyggligt enkla scener som går att arbeta med. Spelet kan tillräckligt enkelt placeras i den kampanj som finns i Genlab Alfa. Ungefär så. Tänker jag.

Den som lever får se. Ho-yah!

Claes

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *