Civilisationen gick under i eld för 1 000 år sedan. Postapokalyps i en giftig värld. Berättelsen kretsar kring Nausicaä som är prinsessa med humanistiskt patos, en ekologisk medvetenhet och en machiavellisk militärtaktisk förmåga. Prinsessan från den fredliga Vindarnas dal enrolleras i ett krig där hennes förmåga att slåss enbart överträffas av hennes kärlek till fred. Det är en svindlade berättelse. Välskriven och vältecknad. En värld att förlora sig i.
Jag har sett filmen för länge sedan och den har varit ett fint minne, men utan att jag tänkt vidare på den episka grafiska novellsvit som ligger bakom filmen. Jag har inte läst mer än de första av totalt sju delar. Filmen som kan reduceras till en krigsfilm omfattar nog bara de första två delarna. I vanlig ordning innebär böckerna mer komplexitet och nyanser.
Min erfarenhet av manga är ojämn. Några delar in i berättelsen så är jag mycket förtjust i Nausicaä och vill rekommendera den. Jag uppskattar berättelsen och bilderna i sig, men även de frågor som lyfts kring bl.a. apokalyps, liv, död, fred, krig och ekologi. Det är särskilt roligt att den kapabla hjälten från en serie böcker som skrevs med start på tidigt 1908-tal och där sista delen gavs ut 1994 är en prinsessa. Jag fascineras av blinkningarna till andra sagor, myter och legender såsom Homeros ”Odysséen” (det är nog därifrån namnet Nausicaä kommer).
Boksviten förtjänar två saker, utöver att läsas. Den förtjänar att användas i undervisningen från sisådär årskurs fyra och uppåt, inte minst pga de allvarliga frågor som berörs och de briljanta insteg till allehanda skolämnen som berättelsen bjuder på. Den förtjänar också att omsättas i rollspel (det saknas ju ett Nausicaä-spel, men det går så klart att bygga en egen motor eller använda Fate eller något annat).
Berättelsen är skriven och ritad av Hayao Miayzagi (som är pappa till Studio Ghibli). Den samlingsutgåva jag har fick jag hjälp med av Sciencefictionbokhandeln, men samlingsvolymen finns även på Bokus och Adlibris.
Jag vill tacka Rickard Antroia och Martin Takaichi som uppmärksammade mig på boksviten.
Claes