Apocalypse world — stilbildande spel!

Äntligen. Idag fick vi hem den andra utgåvan av Apocalypse World.

När spelet kom i sin första utgåva kom det att bilda skola. I skuggan av Apocalypse World skrevs mängder av spel som var Powered by the Apocalypse. Dungeon World som är ett fantasyspel, The Warren där spelarna är kaniner i ett slags Watership Down eller slikt, NightWitches som iscensätter en sovjetisk enhet bombpiloter med plan från första världskriget under det andra. För att nämna några exempel. Men det finns fler. Många fler.

Det är anekdotiskt skoj att Luke Crane som konstruerat det briljanta Mouse Guard-rollspelet hjälpt till med och stöttat Apocalypse Worlds andra utgåva.

En svensk utgåva är på gång.

Det är länge sedan jag ögnade första utgåvan. Jag ska försöka ta mig an att hacka och husregla ner spelet så att det fungerar för barnen. Måhända modifiera de explicita delarna kring våld och sex. Vi får se om det fungerar. Kanske blir lite enklare när den svenska utgåvan kommer så att jag och Hilda kan läsa åtminstone delar av materialet tillsammans. Om inte annat så kanske vi får gå på systemet i stort med något av andan hos arketyperna och spela apokalyptiskt.

Claes

Att smida Järn — några reflektioner inför ett äventyr i Sápmi

Jag inbillar mig att vi som spelleder rollspel kan ta oss an uppgiften med lite variation. För egen del så finns lite olika insteg, där ett är förmågan att underhålla mina egna tankar ute till fots i markerna, med paddel genom vatten eller invid en eld, ett annat är en trappa ner bland bokhyllorna i det kaos jag önskar vore mitt bibliotek i Jules Verne-anda, och ännu ett är aha-upplevelsen när jag slås av någon inbillad snilleblixt kring hur detta vad-det-nu-är skulle kunna användas i förskola, skola eller någon myndighet som har att hantera ond bråd död. 

Nu har jag en idé om hur rollspelet Järn eller ett derivat av spelet skulle kunna användas i förskola och grundskola, som ett led i att levandegöra forna tiders faktiska liv, lycka, lidande och död. Idén tog vag form under ett regnigt besök vid bronsåldersmuseumet Vitlycke i norra Bohuslän inte långt från Tovetjärnsvattnet. En association där och då gick till mina år i koltåldern och som ung jägarofficer i Sápmi och Laponia — Europas sista vildmark. Ikväll plockade jag på måfå några titlar ur mina boktravar i källaren:

Bokhögen illustrerar det godtyckliga intellektuella stoffet till följande rollspelsidé med Järn som skelett och muskulatur: inledningsvis ska jag finna på några sagor eller berättelser i bok- eller filmformat med de (sub-) arktiska folken som klangbotten, därefter ska jag spelleda något eller några kortare äventyr med mina barn, slutligen ska vi ta med oss äventyren ut i taigan och friska luften för att med kniv i bältet, ränsel på ryggen, träsvärd, båge, pilar, gjutjärngryta, eldstål, flinta och lavvu följa stigar och stråk in i lek och lägereldsberättesler. 

Jag tänker att Järn är ett formidabelt system för att levandegöra t.ex. den samiska kulturen. Möjligen med några små justeringar endera i Järn eller i den samiska kulturen. Det kan så klart vara en delikat fråga i vilken ände det ska justeras, men min erfarenhet från bl.a. rollspelet Western översatt till svenskt nybyggarliv med rallare, skogshuggare, fiske, fällfångst och pälsjakt, är att det inte är helt avgörande heller. Erfarenheten i sig, vare sig den är leken eller verkligheten trogen, är ofta ett fint insteg för det verkliga pratet om det finns en sådan ambition — och jag har gärna den ambitionen. Ambitionen att ta sig an verklighetens sagor, myter, legender genom mänsklighetens historia och successiva vetenskapliga landvinningar. Järn ger fina förutsättningar för att uppleva ett fordomtida nomadiserande liv nära en natur i norr med fiske och jakt genom åtta årstider med isande kalla mörka vintrar och midnattssolens ljusa somrar.

Du hittar Järn genom att klicka på Järn och om du är nyfiken på den samiska kulturen så är det svenska fjäll- och samemuseumet Ájtte i Jokkmokk en bra början.

Claes

Prinsessa med svärd — hjälten Amaltea

”Amaltea är en prinsessa i en värld där drottningarna styr och magi är makt. Hon får i uppdrag av sin mor att rädda en prins och gifta sig med honom för att ärva hans mors halva drottningdöme. Men när hon väl räddar prinsen visar det sig att han inte alls är lika medgörlig som hon tänkt sig. Han har en egen vilja, och vill bli behandlad med respekt!

Sword Princess Amaltea är en fartfylld äventyrsserie i en färgstark fantasyvärld där könsrollerna är ombytta. Fagra värdshuspojkar och väna prinsar i torn vaktade av drakar kontrasteras mot kvinnliga riddare och brutala banditbrudar. Med mycket humor och action tas vi med på ett äventyr som är både omskakande och nyskapande.” 

Så presenteras den svenska mangan om Amaltea hos Science fictionbokhandeln (länk). Nu blir det ett rollspel illustrerat av seriens skapare Natalia Batista (som även tecknat bl.a. ”mjau!”) och skrivet av Tomas Arfert (som skrivit bl.a. rollspelen ”Fantasy!”, ”Saga”, ”Parallell Worlds”, och ”Svenska kulter”). 

Foto från SagaGames sida på Facebook (länk):


Du hittar SagaGames och deras spel här.

Mangan om Amaltea går att köpa från flera boklådor och direkt från Nosebleed studios hemsida (länk). Just nu är priset nedsatt på de första tre albumen om Amaltea (länk).

Claes

Jag är en tjej, huvudrollen är min och hjälten är jag!

Imorse pratade jag och Hilda om berättelser, böcker och händelser där hjälten är flicka eller kvinna. Någonstans hade pratet sin take off i att dom pratar om rymden i skolan och att Kim Anderssons kickstartade serieroman Astrid ligger här hemma. Även om det är annorlunda och bättre än när jag var liten, så är det vare sig självklart eller enkelt att hitta berättelser ur saga, myt, legend eller verklighet där flickan eller kvinnan har huvudrollen och är hjälten. I synnerhet inte om berättelsen fokuserar dådkraft, teknik, vapen och ond bråd död. 


Jag har precis börjat läsa Cobolt förlags tecknade album Angel Wings om de kvinnliga transportpiloterna i andra världskrigets Sydostasien. Idén var att finna skelett, kött och blod för mina barn inför spelet Night Witches. Serien är vältecknad, men omslagets pinupliknande bild av en av de kvinnliga piloterna är lika tveeggad som Sykes-Fairbairns dolk. Å den ena sidan en sexualisering som blir onödigt fånig, å den andra sidan en tidstypisk blinkning till historien och inte minst dåtida ideal och de många pinuppor som målades på flygplanen. Spelet Night Witches får luft under sina vingar utifrån den brutala verkliga historien om den sovjetiska krigsmaktens enda helt kvinnliga flygförband, 558:e nattbombregementetet aka ”natthäxorna” (1941-1945). Både sexualiseringen och det brutala våldet behöver hanteras. Men det är glasklara berättelser med kvinnliga huvudrollsinnehavare och hjältar. 


Vi har annars ganska gott om spel som endera är könsneutrala eller där det är givet och tydligt att flickor och kvinnor kan äga huvudroller och vara hjältar. Eller, som med Western, där verklighetens orättvisor i föreställningar, språk, lag och handling kan göras tydligt, utmanas och revolteras mot. I Mouse Guard ägs makten av matriarken Gwendolyn och patrullerna i gardet är heterogena avseende både kön och ålder. I både Hjältarnas tid och Spelet om Morwhayle, bara för att nämna två konkreta exempel, ges kvinnliga huvudrollsinnehavare och hjältar en självklar plats. Bubblegumshoe och Tales From the Loop är två andra exempel där både pojkar och flickor är huvudpersoner och hjältar.


Utan att rälsa äventyren alltför mycket, men ändå hjälpa till med en struktur och olika handlingsalternativ, så försöker jag att utstuderat läsa, bläddra, se, lyssna och prata olika berättelser, böcker och filmer med barnen, där flickor och kvinnor är huvudpersoner och hjältar. Det är inte alltid helt enkelt att hitta berättelser som inspirerar till det slags galleri av personer och situationer som rollspelet hanterar. Självklart går det att bända, bryta och blanda på egen hand både i berättelser och spel, men ändå — ibland fungerar det inte med att bara stryka över ”Adam” och skriva dit ”Eva” istället. Några insteg där flickor och kvinnor är huvudpersoner och hjältar av genuin och egen kraft är fantasyberättelsen ”Isdraken”, superhjälteberättelserna i ”13 svarta sagor om superhjältar” och ”Superkrafter på gott och ont”, och i den teknade science fiction-romanen ”Astrid”. Ofotograferat så står hemma i bokhyllan också den postapokalyptiska trilogin om flickan Wondla.


Tre exempel på fackböcker som placerar flickor och kvinnor i huvudrollen eller som i ett fall extrapolerar den kvinnliga superhjälten i några essäer, är böckerna om flickornas historia i olika delar av världen och ”The Supergirls”. Jag har använt böckerna både som inspiration i sin egen rätt och i arbete där en behandlings- eller läroplan ska mötas upp. 

Hilda sa en gång när vi pratade om att göra ett Harry Potter-inspirerat rollspelsäventyr att: ”Jag är tjej, huvudrollen är min och hjälten är jag”. Det fick bli både rubrik och avslut i denna textsatta reflektion.

Claes

Inspiration — Den långa flykten på Netflix

Det finns många insteg till rollspel med barn (och vuxna). Böcker, filmer och tv-serier i gemen i all ära, men somliga karaktärer, miljöer och äventyr eller berättelser kittlar och inspirerar mer än andra. Tolkiens epos om ringen liksom Lucas epos om krig bland stjärnorna kittlar många och bjuder på både enskildheter och storheter för egna äventyr. I några av oss kittlar Richard Adams bok ”Watership down” eller ”Den långa flykten” på snarlikt vis. Boken gavs ut 1972 och har omarbetats till tecknad film 1978 och en tecknad tv-serie 1999. Nu kommer ännu en utgåva på Netflix.

Några spelsystem som kan fånga eller extrapolera känslan i Den långa flykten kan vara ”Tassar & Morrhår”, ”MouseGuard”, ”The Warren” och ”Tales from the Wood” (som ingår i samlingen ”Kids & Critters”). 

Andra smådjursberättelser som kan bjuda på insteg till äventyr är till exempel David Petersens tecknade romansvit om musgardet, Jill Barklems böcker om mössen på Björnbärsstigen (på engelska Brambly Hedge), Kenneth Grahames klassiker ”Det susar i säven”, Brian Jacques svit om klostret Redwall och den hårt avskalade actionstoryn ”The Builders” av Daniel Polansky. 

Ytterligare 14 sagor, myter och legender där känd fantasy eller science-fiction går från bok till film under 2017 finns här.

Claes

Att klippa och klistra ihop en gemensam berättelse

Det finns många sätt att leka med bilder, ord och berättelser. Här är en variant på rollspel som jag hittade i boken ”365 tv-fria aktiviteter för dig och ditt barn” som jag köpte på bokrea för sisådär tjugo årsedan:


Bennett, S., och R. (1984). ”365 tv-fria aktiviteter för dig och ditt barn”. Forum: Stockholm.

Monster, barn och Achtung! Cthulhu

Idag är jag hemma med sjuka barn och vi har tittat på filmen om fröken Peregrines hem för besynnerliga barn. Det var ett tag sedan jag läste böckerna. Barnen gillade filmen (intalar jag mig). Tim Burton har gjort ett bra arbete. 

Jag har funderat lite på olika sätt att introducera barnen till Lovecrafts värld och variationer på klassikern Call of Cthulhu. Filmen om de besynnerliga barnen och de lovecraftianska monstren blir ett fint insteg. Med nedbantade Achtung! Cthulhu Fate-regler kan det bli bra. Mindre regler, bibehållen nerv och mer av berättelse.

Claes