Jag är i 40-årsåldern och har läst de fyra första Monster Monster-böckerna med både förskräckelse och förtjusning. Detta är hemskt bra! Mina barn som är 5, 9 och 11 år har vid upprepade tillfällen stulit böckerna från mitt bibliotek, men jag vet inte om de läst någon av dem. Johannes Pinter och Lucas Svedberg har gjort ett grymt bra jobb med text, bild och precis rätt mängd kryptozoologisk fakta.
När jag skriver detta finns det åtta böcker i Monster Monster-serien. Jag ångrar att jag inte köpte fler på förra årets bokmässa. Men det är som det är med den saken.
Böckerna är kapitelböcker som kretsar kring fem skolbarn och bildläraren på Gläntebyskolan. Varje barn har på rollspelsmanér någon särskild förmåga och bildläraren har hunden Garm (namnet är som bekant hämtat från den best i gammal nordisk mytologi som bl.a. ska ha vaktat nedgången till dödsriket, Hels rike).
I varje bok råkar barnen ut för att lösa ut krux med någon förskräcklig kryptozoologisk bastard. Köttätande tentakelväxt. Karatemumien. Varulvsvätten. Rymdmördarsniglarna. Jag skulle önska en helt egen bok vad tiden lider där alla Pinters och Svedbergs monster samlas och förklaras i ett regelrätt bestiarium.
Böckerna är skrivna rakt på sak. Jag fångas direkt och kommer ta med böckerna på sommarens paddelturer med kanadensare, och kommer tvinga mina barn att lyssna under tystnad vid lägereldar i ödemarken. Långt borta från civilisationens trygghet. Jag har köpt nya knivar till alla barnen som de kan ha vid sovsäckarna, om det känns lite bättre för dem.
Bilderna i böckerna är tecknade i tecknade serier-manér på actionvis. Det är mindre av det stela klara linjen i Hergés Tintin och mer av de fyras gäng och École de Marcinelle med fart och fläkt. Bilderna är är blyertsliknande i gråtoner. Det är sisådär en bild på knappt vartannat uppslag. Bilderna bär inte berättelsen som i en tecknad serie, men hjälper ändå till att driva äventyret framåt. Jag inbillar jag mig att frekvensen bilder är perfekt balanserad för att lite yngre barn ska orka lyssna mellan bilderna, och ett lite äldre barn inte ska störas av bilderna i jakten på nästa bokstav, ord, mening och händelse.
Den första boken omfattar 12 kapitel och de senare 20, 18 och 17. Samtliga böcker är kring 100 sidor. Det är ganska korta kapitel vilket gör det lätt att läsa ett kort snabbt kapitel till frukost innan tandborstning och språng till bussen, eller i höjd med middagen medan någon fixar käk och dukar, eller precis innan midnatt vältajmat till tolvslaget.
Detta är en explosion av monsterfiffighet och äventyrsglädje.
Jag tänker skriva ihop ett enkelt improviserat rollspel för barnen, så att vi kan låta tärningarna tala och bjuda på slumpvisa monster som ett gäng ungar kan möta under spelkvällar både hemma och när vi är på på färd ute i markerna.
Claes (Zombieöverlevnadsexpert & Monsterjägare)